Sista december 2010
En sak är sig likt från förra året dock och det är att vi säger Gott Nytt År mitt i ett snöigt och riktigt vintrigt Sverige. Härligt! :)
Segare än segast
Hittade denna fina klänning till mig på Cubus mellandagsrea för 150kr. Den blir perfekt imorgon. Dagarna med tighta kläder över magen är ju slut, för nu är man ju inte gravid längre o måste helt plötsligt börja dölja putmagen igen. Eller nää, ska inte nöja mig med att dölja den. Nu ska den bort! Så träningsinspiration sökes! Eller rättare sagt "bara gör det beslutsamhet", inte klura så mycket i soffan, utan resa på sig o ge sig ut istället.
2 månader
¨O hej o hå, nu är hon redan 2 månader, o så häär glad är hon över det. :)
Exakt två månader äldre alltså än bullen, som idag visade sig vara en liten Tuva. Grattis!
Myspys
Sitter hemma i soffan igen, efter att vi har varit hos svärföräldrarna o ätit goda rester. O lite choklad slank det ner även idag. Julhelgen har varit super trevlig o mysig, synd bara att den är så kort iår, så att sambon måste iväg o jobba redan imorgon. Hade varit trevligt med en 4 dagars helg åtminstone. Men man får vara glad för det lilla, som att det bara är en 4-dagars arbetsvecka o att det blir två halvlånga helger till i rad nu.
Känner mig inredningsinspirerad... skulle vilja ha en liten skänk eller sideboard i köket, så att man får lite extra förvaringsutrymme. Men eftersom jag inte känner för att lägga ner så mycket pengar på det, så har jag lust att bygga en egen. Får väl se hur det blir med det... tiden verkar ju gå åt om dagarna, så det lär ju dröja innan jag kommer mig för att göra ett försök.
Vill gärna även ha massa färgglada o nyttiga matvaror framme, så som man har i matlagningsprogram, i fina korgar o burkar. Inbillar mig att jag då skulle vara mer inspirerad till att laga nyttig mat.
Vi slapp kylan igår :)
Att det var sjukt kallt ute igår gjorde oss ingenting, för vi bäddade ner oss i soffan istället. Haha, så det blev inget sistaminuten projekt på stan o ingen minigran. När man bara har en buss som går mitt på dan, så blev det för jobbigt att pussla ihop ammandet med den tiden. Och jag märkte att trots att jag var morgonpigg så räker inte 4,5 timmars sömn för hela dagen, så jag blev super trött mitt på dan. Men det gör inget när man har en sån gosig bebis som man kan vila med.
Ska försöka hinna med lite mer idag dock, och när sambon kommer hem från jobbet ska vi ut o handla mysmat o uppesittarkväll bingolotto. :)
Morgonpigg var man visst idag
Vilken underbar morgon. Hon har sovit hela natten (från sista amningen vid midnatt) och väcker mig lite innan kl 5 med ett litet utrop o sen väntar hon tyst på att jag ska ta upp henne. O när jag ska göra det så möts jag av ett stort leende o nästan lite skratt. Det märks att hon börjar bli större nu, även fast hon fortfarande är en liten plutt så klart. Nu ligger hon helt nöjd i vaggan igen efter att vi vinkat av hennes pappa som åkt iväg till jobbet.
Nu sitter jag o klurar på vad man ska hitta på idag då. Hmm, onsdag... två dagar kvar till julafton alltså. -19 grader ute, så man är ju sugen på att stanna inomhus. Men jag skulle behöva gå ut o leta efter en liten minigran, eller kapa av toppen på någon av våra halvstora granar. För det vore mysigt att ha en liten gran här på julafton iallafall, trots vårat lite trånga utrymme på 40 kvm. Funderar även på att ta mig in till stan för att fixa en sistaminuten grej inför julen, som vi borde egentligen ha tagit tag i för länge sen. Har funderat på att strunta i det, för jag nog är för sent ute, men jag är ju expert på sista minuten projekt, så jag skulle faktiskt kunna hinna fixa det här idag... ja så får det nog bli. :)
Det enda jobbiga med att ta sig upp på stan tycker jag är problemet med att ta sig upp på länsbussen med barnvagnen. Den går inte att sänka ner, så som stadsbussen kan göra, o jag blir så uppstressad av att inte veta om det även den här gången finns snälla människor på bussen som kan hjälpa mig upp eller ej. Det är nu jag skulle behöva den där plogade cykelvägen ut härifrån.
Har förresten fått svar från kommunen nu ang det att det inte finns någon plogad cykelväg i vårat område, o de skrev att de lägger in brevet på sidan för klagomål och synpunkter hos Tekniska förvaltningen som har ansvaret för snöröjningen. O så fick jag telefonnumret till den ansvarige på Tekniska förvaltningen, ifall jag inte skulle få något svar inom rimlig tid (vad det nu är).
Positiva minnen
Så där, nu är hela låånga förlossningsberättelsen uppe. I mitt huvud är det hela ett så otroligt underbart o positivt minne med mycket kärlek och värme. Kommer nog alltid bli väldigt nostalgisk när jag tänker tillbaka på hela den häftiga upplevelsen och minnas förväntningarna och glädjen som bubblade i kroppen.
Trots att jag hade en jobbig period där i mitten av mina 13 timmar av förlossningen, så var det bara en liten del av det stora hela, och den största delen gick så otroligt mycket bättre och smidigare än vad jag trodde att det skulle göra. Och S var ett så otroligt stort stöd så jag blir helt varm om hjärtat när jag tänker på det. Hade inte klarat det här utan honom. Och även tiden efteråt med en lite nyfödd bebis så betydde det allt för mig att han fick möjlighet att stanna kvar på bb med oss.
Om det är några förstagångsföderskor som läser det här så önskar jag er stort lycka till, och extra mycket lyckönskningar skänker jag till Sofie vars [litendelavmig] blogg jag följt ett tag nu. Snart är det nog dags för deras bulle att titta fram känns det som. Åh, passa på och njut nu. :)
Kram kram till alla
Förlossningsberättelse
Hur det hela började [Måndag 25/10, v.36+6]
Jag var i slutet på v.37 - fem dagar efter att den här bilden togs - och jag och min sambo skulle iväg o se en fotbollsmatch (ÖSK - BP). Vi klädde oss varmt för det var rätt kyligt ute och jag tänkte att jag för för en gångs skull inte släpar med någon handväska, så jag tog bara biljetten i fickan o lämnade resten hemma, mobil, plånbok, allt. Vi sitter på läktaren, klockan är ca. 19.00 o matchen har pågått i bara några minuter när jag känner att någonting knäpper till och jag börjar känna mig kissnödig. Så jag får helt enkelt krångla mig ut från bänkraden som är full med folk för att ta mig till toaletten.
När jag öppnar dörren till baksidan av läktaren där toaletterna finns så känner jag hur det börjar rinna mellan benen och jag tänker oj, var jag verkligen såå kissnödig så att jag börjar kissa på mig? Kommer fram till toaletten och förräns då fattar jag att det inte är kiss, utan att det är vattnet som går. Många tankar snurrar genom huvudet, spänning, förväntan, o sen oro o rädsla för jag ser att det kommer rätt mycket blod. Man ska väl inte blöda tänker jag, hjälp.
O där sitter jag, utan min mobil som jag dumt nog lämnade hemma, o inte en enda annan tjej som är på toa under matchen, så att man skulle kunnat fråga om en binda åtminstonde. Så jag proppar byxorna fulla med toapapper o drar på mig dem, trots att jag är helt dyblöt o går tillbaka till läktaren och försöker vinka till mig sambons uppmärksamhet. Eftersom jag hade dröjt så länge på toa så undrar han redan vart jag är, så han ser mig rätt snabbt. Jag vinkar att han ska komma hit, o han ser verkligen ut som ett stort frågetecken o jag vinkar igen. Så krånglar han sig oxå ut, förbi alla sittande människor o jag säger att vattnet har gått o att det även blöder massor.
Möter ett tjejgäng o jag frågar om någon har en binda att ge mig, för jag blöder o de ska man ju inte göra... o då börjar tårarna spruta för allt känns så läskigt. Ingen av dem hade tyvärr någon binda så jag tackar dem ändå hulkandes o vi börjar ta oss till bilen. Jag ser att min sambo börjar se väldigt orolig ut när han ser mina tårar och min reaktion, så jag försöker att ta mig samman och inte verka så orolig.
Telefonnumret till förlossningen hade vi typiskt nog endast i min mobil, så vi kunde inte ringa o fråga om råd samt förvarna om att vi kommer. Ska vi åka hem o hämta bb-väskan och mobilen lite snabbt, eller ska vi ta oss direkt till förlossningen? Höger - hem, vänster - sjukhuset. Vi valde vänster och skyndade oss till förlossningen. Vågade inte riskera någon tid, ifall något skulle varit fel.
Ringer på deras kvälls-porttelefon och säger hej, vattnet har gått men vi har inte någon mobil med oss så vi har inte kunnat förvarna om att vi kommer in. Ok, välkomna in sa de, o dörren öppnades. Jag får ett rum och får ta av mig mina blöta kläder och lägga mig på sängen. De konstaterar att det är en tydlig vattenavgång, kopplar in pulsmätaren o värkmätaren. Allting ser jätte bra ut med bebisen. Puh. Det var ingen fara med att jag blödde, det kunde man visst göra när vattnet o slemproppen går utan att det är farligt. 
Vi blir kvar ett par timmar. Värkmätaren visar att jag har lite värkar, men det är ingenting jag känner av alls. De skickar hem oss för att invänta kraftigare värkar och vi får även en tid för igångsättning till onsdag morgon (man får inte gå längre än 48h efter vattenavgång), ifall inte värkarna sätter fart av sig självt. Jag lägger de blöta byxorna i en plastpåse, o tar på mig endast strumpor, skor och jacka, o sveper om mina ben med ett sånt sängplastskydd när vi går till bilen. Haha, det måste sett roligt ut.
Nu är känslorna lugnare, man börjar ställa in sig på att inom max 2 dagar så kommer vi ha en liten bebis hos oss. 3 veckor tidiga är vi, men det känns bara bra att det nu är dags. Overkligt, men bra. :) Jag ställer in mig mentalt på att njuta så mycket som möjligt av allt man kommer få uppleva nu, och ta det som en häftig resa. Är inte alls lika rädd inför förlossningen som jag trodde att jag skulle vara. Tänker att jag ska ta det som det kommer, och försöka koncentrera mig på nuet och varje ögonblick för sig.
Hemma försöker vi sova så gott det nu går när tankarna snurrar i skallen av förväntan.
I väntan på värkar [Tisdag 26/10, v.37+0]
S stannar hemma från jobbet och vi myser i soffan hela dagen. Jag känner av värkar, men de är inte så kraftiga eller regelbundna. Ringer förlossningen när värkarna kommer med bara 3 minuters mellanrum, för att be om råd, men efter lite överäggning så kommer vi överens om att vi ska stanna hemma ett tag till, för jag inte tycker att värkarna är alls kraftiga. De ringde mig efter ett tag för att kolla hur det går, o då var värkarna jätte oregelbundna igen o det kunde gå 10-15 minuter mellan, så då var det bara att fortsätta vänta.
Fick en hel del telefonsamtal och sms under dagen från familj och vänner som hade hört att bebisen var på g och ville veta hur det går för oss. Kunde bara säga att vi fortfarande väntar och väntar. De var nog mer otåliga än vad vi var, för själv kände jag mig inte stressad. Vi visste ju att bebisen oavsett vad kommer titta ut imorgon, så vi passade på att mysa och njuta av lugnet före stormen. :) Slocknade i soffan till slut båda två.
Idag är det dags [Onsdag 27/10, v.37+1]
Vaknade vid 3 tiden på natten o flyttade över till sängen kände samtidigt att värkarna kändes kraftigare nu, så då hade det hänt lite mer under natten iallafall. Slumrade till en stund tills det var dags att gå upp o duscha och se till att allt var med i bb-väskan o sätta sig i bilen. Kl 8.00 hade vi tid för igångsättning. 
Vi åkte till förlossningen för andra gången nu, och var mycket mer förberedda med bb-väska, mobil, leg o allt. :) De visade oss vårat rum, och jag blev kopplad till puls o värkmätare igen.
Sedan var det dags för att byta om till sjukhuskläder och kolla hur öppen jag var. Var 3cm öppen, så det hade som tur är hänt lite grann där hemma iallafall. Och nu ska det börja på riktigt, får dropp som sätter igång det hela.
Värkarna i början kändes ungefär som mensvärk som kommer och går. Ju mer tiden gick så blev värkarna kraftigare och kraftigare. Jag sa till dem att jag med största sannolikhet kommer att vilja ha bedövning, så de kan ställa in sig på det på en gång. Fick börja med en stor pilatesboll först. Hade sett en film på föräldragruppen om förlossningen, och i den satt många av tjejjerna o gungade fram o tillbaka på pilatesbollen, o det skulle visst hjälpa till i öppningsskedet. Så jag satt också o hoppade o gungade på den, o det kändes rätt bra faktiskt.
Än så länge kändes allt väldigt bra och fortfarande var allt väldigt spännande. Tänk att det här faktiskt händer nu. När värkarna började kännas jobbigare så påminde jag barnmorskan om bedövningsönskemålet igen och de kollade hur öppen jag var. 4cm nu. De hämtade dock in lustgasen till mig nu, och det hjälpte till mycket. Nu kändes värkarna helt överkomliga igen. 
Vid tolvtiden kom de o frågade om jag ville ha någon lunch, för om jag ska äta nåt, så ska jag göra det nu, för senare kommer jag inte vara intresserad. Jag kände mig dock inte intresserad av någon mat nu heller, så jag tackade nej o S fick hämta ett glas nyponsoppa till mig istället. Det kändes lagom lätt att få i sig mellan värkarna och tillräckligt flytande för att jag skulle vara sugen på det. Ibland blev det ett glas fil också, men nyponsoppasmaken är det jag alltid kommer att förknippa med förlossning efter det här.
Jag o S satt o pratade o höll varandras händer o kände att tiden flyger fram, har vi redan varit här i 4 timmar. Skumt. Jag satt o guppade på pilatesbollen fortfarande, o med lustgasen i ett fast grepp med ena handen och S i andra handen. Läkaren kom in och kollade hur öppen jag var igen och jag var fortfarande bara 4 cm, suck. Då bestämde han att droppet skulle ökas på och då jäklar började det göra ont. Eller rättare sagt, göra ont oftare. Annars kom det en värk o sen var det ett mellanrum där man hann andas ut, men nu kom det värk på värk på värk. Grät o bad att få epiduralen, men de ville inte ge mig den innan de visste att värkarbetet var igång på riktigt o att jag började öppna mig mer än 4 cm. Så minst en halvtimma till skulle jag behöva vänta på ryggmärgsbedövningen.
Vid tvåtiden var det skiftbyte på förlossningen, så vi fick en ny barnmorska som direkt beslutade för att ge mig epiduralen som jag bönade och bad om. För vid det här laget var jag helt slut, jävligt förbannad, o tårarna sprutade och lustgasen hade jag tryckt hårt mot ansiktet o jag skrek att han skulle MASSEEERAAAAAA!!!! För att knåda jätte hårt i korsryggen var det enda som hjälpte lite, utöver lustgasen. Men nu fanns det ett ljus i tunneln, läkaren var kallad för att ge mig epidural. Vid det här laget är jag knappt alls medveten om omvärlden, jag är bara fokuserad på att klara den här värken, o nästa o nästa... O sen håller de på nåt i ryggen o jag märker inte nålen alls, eller känner att de sticker in den, är bara glad att snart ska bedövningen kännas. Först får man en startdos på 8mg o sen får man regelbundet 5mg så länge det behövs, via ett munstycke som sitter på en slang som nu är kopplad till ryggen alltså.
De berättar att det kan ta ca 20 minuter innan bedövningen börjar verka, så de lämnar oss ensamma en stund o jag fortsätter kämpa. Jag märker att vänstra sidan av korsryggen och värkarna där börjar domna av lite, men att jag känner värken helt o fullt på höger sida. Så när de kom tillbaka för att kolla till mig så ligger jag fortfarande och gråter och börjar få panik för att jag är rädd för att epiduralen inte ska hjälpa mer än så här. Då ger de mig direkt 5mg till o ber mig lägga mig på höger sida så att bedövningen ska komma åt där också ordentligt. O nu, äntligen så känner jag att det värsta släpper. Jag kan börja prata normalt igen och märker att jag kommer tillbaka till verkligheten. Nu kommer krafterna tillbaka igen, nu när man kan andas ut lite igen. Jag känner värkarna, men de är återigen överkomliga i styrka.
Nu börjar även värkarna göra mer nytta också. Från att det har tagit typ 6 timmar från att öppnas från 3 cm till 5 cm, så tar det nu bara 6 timmar till att jag är fullt öppen 10 cm och krystvärkarna börjar. Jag lämnar pilatesbollen och lägger mig på sängen. Först ligger jag på sidan, barnmorskan hjälper mig med hur man ska ta i och hur man ska andas, för att krysta på bästa sätt. Några krystningar på sidan, o sen ber hon mig lägga mig på rygg istället o då tar det bara någon få krystning till o så är bebisen helt plötsligt ute. Jag fattade inte alls att det skulle gå så snabbt, jag trodde att hon skulle förvarna mig lite, så som de alltid gör i filmer... typ nu ser jag huvudet, kom igen krystaaaa... men nej, inget sånt, kl 20.53 sa det bara plupp o så var hon här. Dock tog det några evighetslånga sekunder innan vi fick höra hennes underbara skrik. När det väl släppte och hon skrek för full hals så kunde jag äntligen slappna av. Barnmorskan höll upp henne och sa, ser ni vad det är o jag sa helt överlyckligt, en flickaaa :) Hon vägde 3120g och var 47cm lång.
Min älskling S, hennes pappa, fick klippa av navelsträngen o sen fick jag ligga o mysa med henne på min mage. O hon var så underbart fin, vår lilla flicka, vår dotter. Hon låg där o tittade på oss, o vi på henne o hon fick börja suga på mammas bröst. Mamma ja, det är numera jag det. :)
Dagen igår o dagen idag
Igår var vi på bvc för rutinkontroll. O vår lilla tjej hade verkligen exploderat i storlek... hon hade växt 1kg och 3,5cm sedan sist (tot +7 cm nu). Ojoj, inte konstigt att kläderna börjar strama åt lite o hon börjar kännas så stor. :)
Sedan lunchade jag med en vän, o shoppade lite på stan. Det blev en lång dag på stan för oss, men de var mysigt o allt funkade bra. Hon sov bra i vagnen o jag hittade bra ställen att amma på. Det är ju lite pusslande med det där, man måste planera så att man är i närheten av en undanskymd inomhus-bänk, eller rymlig kafé eller i värsta fall en handikapp toa när klockan börjar närma sig amningsdags.
Idag ska vi till gammelmormor o fika, så snart de andra kommer hem från jobbet. Jag hade tänkt att gå ut på en barnvagnspromenad innan dess, men nu såg jag att klockan redan är över två o då går ju solen ner om en stund. Så då vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Det är inte så kul att gå runt i mörkret. Hmm... jag har en sån reflexväst man kan ha, så att bilarna ser en... men jag får väl se hur jag ska göra. Tiden går så fort om dagarna.
Senare ikväll ska jag publicera mitt längsta inlägg hittils... nämligen min förlossningsberättelse. Har skrivit klart den, o nu är det bara några bilder som fattas, nämligen några av dem som finns i sambons iPhone. Så jag måste vänta på att han kommer hem från jobbet. Får se om jag hinner fixa det innan vi åker till gammelmormor, eller om det blir senare ikväll, när vi är hemma igen.
Kram kram
Påminnelse till mig själv
...att om ett plagg är röd-vitt randigt så betyder det inte att den räknas som vittvätt. Suck nu är hela tvätten rosa. Jaja, sånt som händer. Meeen o andra sidan vet jag faktiskt inte vad röd-vita kläder ska räknas som... för senast när vi tvättade lilla arsenal-sparkdräkten tillsammans med röda kläder, o då blev de vita ärmana aningens rosa. Så hur man än gör så blir det fel. Tvätta dem helt separat? Näe, det känns för omständigt. Då får kläderna hellre vara lite rosa. Så äsh, strunt samma med påminnelsen.
Arga leken pågår
Trots att vår lilla tjej kan vara rätt envis av sig, så tror jag att Barbazoo tar hem det här.
Att göra idag (mellan amningarna)
Nu har sambon börjat jobba igen efter den 2 veckor långa semestern, så nu får jag försöka få till lite egna rutiner igen här hemma med lillen. Idag skulle jag åtminstånde behöva hinna med detta mellan amningana:
- hämta in lampsladden till pepparkakshuset
- slå in paket
- laga mat
- vika in tvätt
- skriva inköpslista
och stående inslag på det-vore-skönt-att-även-hinna-med-listan är:
- en promenad
- en dusch
- ta fram kläder från förrådet o byta ut mot de kläder som är för somriga just nu i garderoben
- vila lite
MVH Hemmafrudatanörden :) Jag menar Hemmasambodatanöden :)
Insändare i NA? :)
Sitter o klurar på hur man bör gå till väga om man vill få till förändring gällande snöröjningen här i Örebro. Bor nämligen nära Universitetet, och kan ta mig dit på en kvart på somrarna via banvallen. Men den räknas inte som en cykelväg, så nu under vintern plogas den inte. Detta är såklart jobbigt för mig som är mammaledig och vill kunna ta mig till och från stan oftare än de 3 gånger länsbussen passerar tidigt på morgonen.
Banvallen är nämligen min enda väg till stadsbussen, ifall jag inte vill ta bilvägen vilket är längre och mycket mindre säkert, speciellt nu när vägrenen är täckt av snö. Ska man ringa till kommunen tror ni, eller ska man leka grinig tant o skicka in en insändare i tidningen? Skickade iallafall ett mail till [email protected] idag där de enligt Örebro kommuns sida vill ha in synpunkter kring cykling i Örebro. Får se vad man får för respons därifrån till att börja med.
Ps. Jobbigt att jag upptäckte stavfel o fel ord (skotta istället för att ploga osv) i mailet í efterhand. Den kan jag ju inte rätta och "publicera om", som jag kan göra här. Jaja, ingen är perfekt. :)
Utekväll
Har haft en jätte trevlig och mysig kväll o lillan har trivts hos farmor också. Kom hem redan vid 22 tiden som planerat för lillens skull. Men det var lagom länge för det märks att vi är bebisföräldrar numera för trött är man. Så gonatt på er! :) Kramar
Love love love
På tisdag har jag och min älskling varit ihop i 10år, så ikväll ska vi ut o fira. Lilla tjejen ska vara hos farmor medans vi går ut o äter något gott. Det ska bli så trevligt.
Nu måste jag besluta mig för vad jag ska ha på mig. Har 3 timmar på mig nu innan vi ska åka till farmor vid femtiden. Bordet är bokat till 18.00 på bästa restaurangen "Ågatan 3" :)
Ps. Älskar dig så mycket! De här 10 åren har varit underbara med dig, o lika härligt ska vi ha det under våra nästa 10+ år med :)
Ut med det murriga och gula, in med det blåsilverskimrande svala
Det tog hela gårdagen och halva natten innan vi var helt klara med tapetsering, krokar o städning. O vilken skillnad det blev. Det riktigt strålar om hallen nu. Är såå nöjd. Nu återstår bara ett nytt handtag till dörren o att hänga upp lampor samt ev. en hylla med korgar på för extra förvaring. Har beställt samma
hall-lampor som Katja köpte från ellos o de ska komma nästa vecka. Nice. :)
Färgen på tapeten är jätte svår att fota, men är typ ett mellanting av hur det ser ut på bilderna.
Tapetsering pågår!
Åå vad nice det ska bli att äntligen få en fin hall. Det tog bara ett år :)
Min utsikt från soffan inatt
Vi har äntligen börjat fixa iordning hallen. Igår slipade o spaklade vi väggarna och målade förrådsdörren och taket. Så jag hade en lite annorlunda utsikt från soffan när jag satt o ammade inatt. O resten av huset är också i en enda stor röra nu medans vi håller på i hallen för vinterkläderna har invaderat våra 40 kvadrat.
Nostalgi seriealbum
Brukar/brukade ni läsa seriealbum? Det gjorde jag. Jag har dock inte kvar några av dem längre. Minns ej vem jag gav dem till tyvärr.
Jag älskar speciellt dessa franska & belgiska serier och mina två favoriter är Finn & Fiffi och Gaston. Hah, minns att min storasyster brukade kalla mig för lill-Gaston, för att någonting ofta gick sönder när jag steg in i ett rum.
Skulle gärna köpa några av dessa serier till dottern, så att hon kan läsa sen när hon är lite äldre. Det får väl bli mest begagnade album, för vad jag har hittat så är det bara Tintin som finns i nyutgåva nuförtiden. Hoppas på att hitta några i fint skick åtminstonde.
Ska sluta läsa foruminlägg
Jag brukar inte läsa foruminlägg så ofta, men ibland tar nyfikenheten över när man ser rubrikerna. Min grundinställning är dock att inte lägga ner energi på att bry mig om vad andra anser om saker o ting, utan köra på sunt förnuft och det som känns bra för oss som familj. Men lite fastnar ju vissa negativa tankar när man utsätter sig för dem... så jag ska nog försöka att inte läsa alla dessa åsikter alls. Bättre att rikta energin åt positiva tankar och sysslor istället.
Nu kollar vi på skidor på tv o väntar på att lilla gumman ska vakna. Snart dags för henne att äta nämligen. Sen tänkte vi gå på en mysig barnvagnspromenad ihop, alla tre. Hoppas snöfallet lättar lite tills dess.
Önskelista
Svärmor har frågat efter en liten önskelista, så jag har frågat lillen o hon säger att färg, form o märke spelar inte så stor roll, men lite idér på vad hon skulle kunna behöva är:
- örontermometer
- hoppgunga
- barnmatstol
- babysitter
- gosig handduk med huva
O lite "nice to have" skulle kunna vara:
- jättestor Barbaskön nalle/sacosäck
- fin manchesterklänning
- vita strumpbyxor
