Det här har inte firats med en smörgåstårta, men borde kanske det... Idag har nämligen J premiärgått på riktigt. Jag kom hem från en dag av möten i Stockholm (dit vimsiga jag förresten råkade få med mig bilnyckeln, så S & J blev lite låsta här hemma utan tillgång till bil) och möttes av en glad tjej som övat på att gå hela dagen med pappa, och nu glatt promenerade mot mig med armarna uppsträckta. Så härligt!

Tänk att det idag är 1 år sedan den där måndagen vi satt på Behrn Arena och skulle se ÖSK matchen mot Brommapojkarna, och då helt plötsligt vattnet gick. Vi rusade till USÖ utan några saker med oss, där de kunde konstatera att det var en tydlig vattenavgång, allt såg fint ut med bebisen och vi kunde åka hem för att avvakta värkar. En sak var klar dock; inom några dygn skulle vi bli föräldrar, för vi blev inbokade för igångsättning till kl 8 på onsdagen.

De här två dagarna var härliga, vi var så glada, pirriga och förväntansfulla. Värkarna kom inte igång av sig självt, men jag stressade inte upp mig för det. Tog det istället lugnt här hemma och njöt av lugnet före stormen. Jag passade på att vila upp mig helt enkelt och ladda mentalt inför det som komma skall. Och med tanke på att bebisen var 3 veckor för tidig så var det skönt att åtminstonde hinna klämma in en två dagar lång andningspaus mellan heltidsjobb och bebis - för oss båda två. 

Och oj vad vi var nyfikna på vem det var som var där inne i magen. Det skulle bli så kul att äntligen få träffas! ♥

Gott med morgongröt.

Äntligen en helt vanlig mammaledig dag, utan volontärarbete som projektledare m.m. (dvs sitta i telefonen kors o tvärs med kommunens olika ansvariga gällande framtida byggets vara eller icke vara). För nu är alla samtal gjorda, och just för tillfället kan jag inte göra mer åt saken. Känns skönt. Vill gärna hitta tillbaka till första mammaledighet-tidens känsla av stressfrihet och bara njuta av att vara ledig med J nu. Kram kram

Pigg tjej under vagnpromenaden, som till slut somnade ändå.

Har återigen haft en bråkig natt, men denna gång hade jag lite mer energi för att orka med revolten. Kl 3.30 skulle hon bestämt upp, somnade dock om en stund brevid mig, men sen igen, nångång efter kl 4 så började hon gråta igen. Muta med välling o vaggande (på en kudde på mina ben) tills hon somnade. Sen problem att flytta över henne i sängen, det var ju min kudde hon låg på o jag kunde ju inte sitta upp i soffan hela natten. Vaknar så klart direkt o reser sig upp i sängen.

Börjar taktik nr 2, inte prata, inte leka, bara lägga ner henne 100 gånger, varje gång hon reser sig upp. Efter kl 6 nångång somnade hon till slut. Puhh. Denna gång hade hon dock vett att inte vakna igen kl 7 utan sov ända fram till kl 10, och det gjorde jag med.

Då blev morgonrutinerna (de enda som oftast lyckas förbli sig likt hos oss) helt förskjutna, men hon verkade trött igen så efter gröten o lite lek gick vi på promenad o nu sover hon igen.

Uppdatering: Precis när jag skrev punkt i förra meningen vaknade hon på studs. Haha, jaja, då kör vi väl lunch i vanlig ordning då.

Senaste tillskottet i samlingen.

Jag äger för många kokböcker! Äger nog en kokbok av varje existerande dietform. Eller nja, det var nog en överdrift, men har en hel del varianter av både de ena o det andra. Lagar jag något ifrån dem då? Nej. Bläddrar igenom en gång, sen hamnar de på hyllan. O så fortsätter jag älta den stora frågan, vad ska man äta till lunch idag - medans magen kurrar. Måste skärpa mig. Nu till köket!

Ps. När sömntutan vaknar blir det lite 11-månaders-dag-fotografering i vanlig ordning.

Så gulligt! Älskar barnskor. De är t.o.m. lite stora för J än så länge. Pluttigt. :)

Efter ett marddrömsdygn med minimal mängd sömn, mycket gråt, hastande hit o dit o sittande i bilbarnsstol för J med baksätet fullt av barn, men ingen vuxen som kan trösta så var vi äntligen hemma igen - eller ja, hemma hos J's farmor o farfar, och då lös hon upp igen, glad som bara den med riktigt mycket bus i blicken. Hon fick äta gammelmormors mat för första gången. Så klart jätte gott. :)

Sen fortsatte kvällen som på räls, med att hon somnade snabbt i min famn o sen ner i sängen, o jag gick o la mig tidigt för en gångs skull också. Så idag är vi utvilade och glada, med tillhörande strålande sol o trevligt besök. Så nu ska vi ut i friska luften o njuta. Kram

Yes! Det finns visst även gula kantareller på tomten vår.

Antingen får jag börja anmäla mig frivillig som världens-sämsta-kantarell-letare, för det var typiskt nog S som såg dessa fina gulingar nära huset i förrgår. Eller så skyller jag på dålig timing, för de kan omöjligtvis kunnat vara där senast jag spanade runt hela tomten. Det lyser nämligen gult om dem på långt håll, o såå blind KAN jag bara inte vara. :)

Men iaf, efter lite research på svampguiden.com har jag kommit fram till att vi har iaf 4st olika identifierade matsvampar på tomten; kantarell, trattkantarell, blodriska och vårtig röksvamp. De två sistnämnda står kvar i backen än, men kanske ska jag ta mod till mig och plocka dem med. Iaf blodriskan ska visst vara en mycket god matsvamp och "blöder" den morotsfärgad saft så vet man att den är ätlig. Det känns ju tryggt att veta.

Och ja, det här får bli sista bilden på svampar för ett tag nu, hehe. Finns ju annat kul man kan fotografera oxå. :) Nu har jag även fått hem min alldedes egna iPhone, och den kameran måste ju provas på en gång!

Det här är några av alla svamp-sorterna inom vår tomtgräns.

Vore roligt att kunna mer om svamp och veta vad som är ätligt o vad som är giftigt. I nuläget håller jag mig endast till trattkantareller och kantareller - varav den senare inte synts till i närheten, men det vore ju superkul om man hittade det med. Vi verkar ju bo i svampparadiset vi.

Hela tältet brakade ihop o flög upponer där ute, precis när vi satte oss vid köksbordet för att börja äta.

Vi hörde bara ett stort brak och ja, det jag oroat mig för hela dagen hände, nämligen att tältet blåste sönder. Ingen bra idé att vi tänkt att det skulle vara mysigt att hinna vara där en sista kväll innan vi tar ner den. 

Eftersom vädret varit den sämsta tänkbara ett tag, så ändrade vi planerna o tänkte att vi skulle ta ner den iaf - så fort den hunnit torka upp mellan regnskurarna. Men det hann vi inte göra alltså. Typiskt. Nu är den sönder på några ställen i tyget, men förhoppningsvis går det nog att lappa ihop den till nästa sommar.

Mitt första försök till att laga köttfärspiroger. De blev små men goda.

Hade bara tänkt att visa vad jag pysslat med här inne medans J sov idag. Nämligen att försöka få till lika goda köttfärspiroger som pappa brukade göra på den tiden man fortfarande bodde hemma. Men precis när vi satte oss ner för att äta så hör vi stormen vina utanför fönstret o vi tittar alla på träden som svajar extremt våldsamt utanför fönstret o då händer det nåt...

Tur den blåste omkull åt rätt håll åtminstonde. Läskigt med så höga träd när det blåser så.

Oj vad det blåser. Har hört att det blåser värst på västkusten just nu, så HUR mycket blåser det egentligen där, med tanke på att vi har storm här? Och hur vi ska få ner björken på säkert sätt kommer nog bli ett problem, med tanke på att omkullblåsta träd som fastnar i andra träd kallas för "widowmakers" (har det där tråkiga programmet med skogshuggare som tävlar mot varandra i trädfällning i Alaska lärt mig).

Prydnadsakerna lever farligt numera, så leksakerna fick flytta upp på hyllan istället.

Har sovit över hos gammelmormor i helgen. Alltid kul med stora ytor att krypa, busa o klättra på tycker J. Och finska (karelska) piroger blev en ny favorit. Vällingen ratades och istället norpade hon till sig en pirog snabbt som blixten.

Idag har vi varit o plaskat med andra bebisar på babysimmet (redan nästa gång ska det visst bli ett premiär "dyk" också, spännande att se hur det går). Efteråt var hon såå trött o sover nu för fullt ute i vagnen. Åh vill inte att "sova-ute-i-vagnen-vädret" nånsin ska ta slut. Hur ska det gå i vinter?

Dagens trattkantarellskörd.

Kom iväg på en runda i skogen idag och med hem fick vi en påse trattisar. Ska bli såå gott! Det finns verkligen mycket svamp där ute, och mer var på g. Nice nice! O alltid lika skönt att komma ut i naturen. Borde verkligen vara ute mer när man bor så nära. Funkar ju så länge inte J o klumpig barnvagn behöver vara med.

Nu ska jag försöka få ihop dagens planer i huvudet. Vad känner jag för att göra idag egentligen?

I brist på vettigare foton bjuder jag på vår dörr till lilla skrubben i hallen som rymmer tvättmaskin o annat.

Hjärnkapacitetssvacka. Speciellt efter me&i träff med 10 vilda bebisar/barn på plats, inkl J. "Den här är min favorit, ääälskar plysch och 70-tals inspirerade kläder... bang, oj vart kom du ifrån (Viggo som trasslade sig in i mina ben)... o är det nån som ser vart J är, aha där... ja, vart var jag?" :)

Måste också bara skriva ner, så jag inte glömmer, att J lärt sig att vinka nu när folk säger hej då och dessutom tydligt och klart härmat och sagt hej då 2 gånger idag. Både när jag berättade för hennes farmor o farfar och senare till S så började hon vinka direkt när hon hörde att jag pratade om "hej då". :) Vinkandet är väl vanligt i hennes ålder på 10 månader, men att även säga hej då måste ju vara nåt slags rekord. Det tror jag iallafall. :D

Ny blom-sprayflaska som används som tvålpump hos oss. Den gamla trasiga fick bli en liten vas.

Skulle vilja hitta en riktig tvålpump med den här fina runda formen, men så länge duger den här för 29kr bra. Kan ju köpa en ny varje gång den går sönder. :) Perfekt att kunna fylla med valfri färg på tvålen, för att matcha övriga detaljer. Det här var den närmaste jag hittade den önskade plommonfärgen för tillfället.

På tal om nåt helt annat så hade jag lite energi i morse - turligt nog vid rätt tillfälle för en gångs skull - o fick till en A4 lång text till det nya yttrandet till Stadsbyggnadskontoret. Nu ska jag bara be andra läsa den o se om den kan duga. Skönt att ha påbörjat operation förbannad iaf! :D

Minihuset.

Gissa vem som är vaken än?!? (kl 00.28) Ja knappt jag, men J!!! Just i detta nu känner jag att jag inte orkar en sekund till i detta plutte hus. Speciellt när man inte har något slutdatum att se framemot. Hon har somnat eller varit nära på att somna så många gånger ikväll. Men så har någon skrattat till, eller frustat, eller pratat eller vad som helst av alla de ljud som kommer av folk som är hemma hos oss en fredagkväll. Då vaknar hon till med ännu större ögon än den senaste gången av alla väckta gånger.

Det går knappt att ha folk hemma hos oss längre, med tanke på att hennes säng är 10cm ifrån vardagsrummet, utan dörr. O så mina frustrerade miner o blickar som jag får trots att jag inte vill tänka så, för varje gång som hon återigen börjar gråta av trötthet. Vill absolut inte att det ska bli så att folk inte ska kunna vara hemma hos oss. Älskar att ha kompisar här. Så vad ska man göra?