Gung gung

Hon verkligen ÄLSKAR sin gunga.

Fleeera gånger om dagen vill J gunga i sin gunga där ute. Och vill absolut inte lämna den, utan fortsätta gunga och gunga. Eller promenera runt på gården, det är också roligt! Det är enda sättet att ev. lyckas övertala henne att lämna gungan. Om det inte fungerar att locka med promenad, så kan man alltid locka med att hon ska få "hoppa" från stora stenen (med hjälp av oss förstås). Men det är förståss ännu svårare att få henne sluta med, för det är ju såå spännande med stora stenen. Till slut måste man ju faktiskt gå in också. Så då får man leva med lite protester, hon är ju som tur är inte långsint iallafall. :)

Kommentarer
Postat av: Malinda

Haha! Åh, när jag var fem år (lite äldre än J alltså) så var det bästa jag visste att gunga, gunga med så hög fart som möjligt! Så någon fick alltid putta på.

När jag gick i sexan så var det "populärt" att gunga. Jag och en kompis tyckte om att leka "gung-rodeo", där vi gungade så snabbt som möjligt, snurrade och njöt av karusellen. (Vissa vågade dock inte gunga med mig, för jag var "helt tokig!")



Så gungandet kanske går i släkten det också? :)

2012-03-25 @ 16:04:41
URL: http://allbyme.se
Postat av: Johanna

Jag tycker verkligen det är intressant hur o-långsinta små barn är. Tove glömmer det till och med medan hon håller på att säga "Nej!". Hon skriker nej men gör ändå som vi säger, fiffigt tycker vi förstås! =)

2012-03-26 @ 08:55:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0