Nyttigt som även är gott = avocado.

Det finns två saker som ger mig ångest för tillfället. Det ena är känslan av att inte ha pengar till "något" numera och det andra är min vikt...

Pengafrågan är dock något jag inte kan påverka så värst mycket mer än att leva snålt, o jag väljer ju att vara föräldraledig så länge som möjligt i utbyte istället, såå shoppingabstinensen ska inte få ta nån energi av mig bestämmer jag nu. Ska vara tacksam över att kunna vara hemma med J o njuta av det!

Men sen är det den här viktfrågan alltså. Har försökt att upprepa mantrat "jag är nöjd med mig själv och glad för den här kroppen som den är" länge nu. Och jag ÄR enormt glad över att den här kroppen gett mig min lilla dotter. Men samtidigt börjar jag bli jäkligt less på att känna mig sjabbig och stor. Kanske är det 6 månaders gränsen som spökar, att det inte känns som att man gått igenom en förlossning "nyss" längre. Vid det här laget hade jag hoppats på att vikten skulle varit i närheten av startvikten åtminstonde.

O jag vet, det tar ju säkert ofta runt ett år att gå ner ens gravidkilon. Man har ju hört 9 månader upp, tar 9 månader ner, osv osv. Meeen jag börjar ändå känna mig stressad, för att det inte händer nånting alls längre. Detta trots att jag inte ens tänker jämföra mig med andra superkvinnor som några veckor efter förlossningen nått sin starvikt.

Jag skulle nog inte vara lika stressad om det inte vore för att jag redan vägde ca 10kg mer än normalvikten för min längd, innan graviditeten. O sen utöver det gick jag då alltså upp 22kg under graviditeten. Av dessa kilon försvann 7kg under förlossningen & 7kg till under de första veckorna. Men 8 gravidkilon återstår alltså + de 10 övriga kilona som jag gärna vill bli av med.

Så nu när jag håller på att (försöka) trappa ner amningen så ska jag samtidigt trappa upp träningen och minska ner kaloriintaget lite. Inte för mycket så klart, men lagom så att det åtminstonde börjar gå åt rätt håll. Jag har bestämt mig, så önska mig lycka till. Puh huh. :)