Minihuset.

Gissa vem som är vaken än?!? (kl 00.28) Ja knappt jag, men J!!! Just i detta nu känner jag att jag inte orkar en sekund till i detta plutte hus. Speciellt när man inte har något slutdatum att se framemot. Hon har somnat eller varit nära på att somna så många gånger ikväll. Men så har någon skrattat till, eller frustat, eller pratat eller vad som helst av alla de ljud som kommer av folk som är hemma hos oss en fredagkväll. Då vaknar hon till med ännu större ögon än den senaste gången av alla väckta gånger.

Det går knappt att ha folk hemma hos oss längre, med tanke på att hennes säng är 10cm ifrån vardagsrummet, utan dörr. O så mina frustrerade miner o blickar som jag får trots att jag inte vill tänka så, för varje gång som hon återigen börjar gråta av trötthet. Vill absolut inte att det ska bli så att folk inte ska kunna vara hemma hos oss. Älskar att ha kompisar här. Så vad ska man göra?